Anders och Magnus hade tagit bilen eller bussen till veterinären och Per-Ola kom stånkandes på alu-hingsten, precis som jag. Trots att jag anmält mig sist till turen hade ingen av de andra någon plan så vi gav oss av utan mall.

Turen gick på grusvägen förbi godset, vidare upp i backarna och senare på stigen runt det inhängnade hygget. Väl på andra sidan beslöt vi oss för att ta bergsetappen på en gång och gav oss av uppåt grusvägen längs med röda slingan. Inne i skogen är det skönt att det är hårt i marken för annars hade det varit näst intill omöjligt att ta sig uppför. Den här gången tog jag mig inte hela vägen uppför den branta stigen utan gick halva. Men återigen besegrade jag stenhällen på väg ner på andra sidan! Nu har jag ju vanan inne.

 Den sista biten ner mot grusvägarna vid sjön och Ön var riktigt isig idag och Magnus drattade dit ordentligt, så vi andra beslöt oss för att gå mer än honom. Väl nere utan brutna ben tog vi så gröna slingan mot toppen där vi tog skydd av HOK-stugan när vi tog oss en kopp varmt.

Ner längs gröna, gula och svarta och sen grusväganra ner mot 25:an. Framme vid scoutstugan tog Per-Ola farväl och tog asfalten hem medan vi andra tre försökte oss på att hitta lite andra stigar, vilket gick si sådär. Vi vet var vi inte ska cykla i alla fall. Det blev en blandning av orange, grå och röd över åsen och sen grusbacken ner mot vändplatsen i Skedalaskog V, där grusvägen uppför fick bli sista utmaningen innan vi åter kom till inhängnaden och nerförbackarna.

Tårna var hyffsade idag eftersom jag testade de nya värmesulorna som tillsammans med tunnare yllesocka och neoprenöverdrag gjorde biffen.

Tack för en juste tur. Nu är mina ben trötta och jag är mätt.