Eftersom jag har möjlighet att jobba kortare enstaka dagar i veckan passade jag på att ta en länge tur efter jobbet. Den planerade turen ändrades i sista stund och det blev en tur längs Nissan ut mot Kaneberg och hem till Åled i stället för längs Prins Bertils stig mot Möllegård och hem via Gullbrandstorp och Vapnö.

 Kaneberg börjar bli riktigt blött nu. Ler- och vattenhålen blir fler, större och djupare men det är fortfarande rätt torrt och fint emellan dessa. Den farligaste av alla platser var den branta s.k. crossbacken, där både enduroförarna och ryttare håller till samtidigt som det är gott om vatten. Uppifrån såg den mest lite smålerig ut, men efter en sten försvann framhjulet ner halvägs till navet och jag stöp över styret. Som brukligt är (ta i trä) lossar fötterna från pedalerna och jag kliver av rätt så odramatiskt. Puh! Jag hade inte velat stå på huvidet i den backen.

Det enda som gick sönder var sadeln, så det blir till att köpa en ny.